I flera diskussioner nyligen har skrivprocessen i uppsatsskrivande kommit upp, och det finns många sätt att närma sig sitt skrivande. För att ge er en resurs att läs i lugn och ro vill jag peka på den här sidan: Skrivguiden. Där finns en flik som tar upp just processen att skriva akademiskt (och det mesta är applicerbart på annat skrivande också).
Det finns också ett flödesschema över skrivprocessens olika (i det här fallet sex) faser och hur de relaterar till varandra. Eftersom flera av diskussionerna jag haft har handlat om hur långt en kommit i skrivprocessen och vad som är nästa steg eller vad som finns kvar så tänkte jag att den skulle kunna hjälpa till.
Skrivguiden har sina egna formuleringar kring det här, men ifall ni frågar mig inför skrivprocessen tänker jag såhär:
Först är det förarbete – samla anteckningar, läsa böcker, studera material, diskutera med handledare och kursare, allmänt jaga upp sig över ämnet.
Sen kommer utkast – skriva tankebaserad text, försöka att inte kritisera sig själv för mycket, få ner allt på papper börja strukturera upp textstyckena efter den uppsatsmall som är vald. Den här texten förväntas inte vara perfekt ens fläckvis. Det viktiga är att ha något att jobba med senare i processen.
Respons – när kursare och handledare har läst och kommenterat, låta feedback sjunka in, prova på deras idéer och följa upp källor. Eftersom det här sker parallellt med att ni skriver mer text kan det vara svårt att helt relatera till kritik eller till nya riktningar, men att tänka på texten som ett sätt att leta efter något, en undersökning av ett ämne (vilket det ju är) brukar hjälpa. Respons är inte svaret på allt, men det är något som pekar vägen.
Omarbetning – här är det allra effektivast att skriva ut det som en har skrivit hittills, läsa styckena högt och sen skriva in det igen. Med den metoden fångar man upp allra flest misstag i formuleringar, brister i resonemangen, och man har också en chans att göra så att texten känns mer sammanhängande eftersom den är skriven i ett svep och inte i lösa meningar under en längre tid. Nu är det också läge att förhålla sig på allvar till det akademiska språket, tänka på mottagare av texten, på att vara en seriös avsändare av innehållet och på att hitta referenser till alla ens påståenden.
Korrekturläsningen – det här är det sista steget av respons och kan innehålla både kritik av materialet och ordvalet, på meningsnivå och på strukturnivå.
Den sista omarbetningen – sista chansen att fila på texten innan den lämnar era händer och möter sin opponent. Det är helt normalt att pendla mellan känslor av att man är ett ungt geni och att allt man rör vid blir en kökkenmödding. Under den här fasen kan man behöva lite reality checks från sin omgivning så ta hjälp av vänner för att hålla nerverna i schack.
Lycka till!