En av våra doktorander i historisk arkeologi här på institutionen, Erik Johansson, har haft ett yrkesliv som fältarkeolog innan han påbörjade sina doktorandstudier. Jag passade på att fråga honom om råd för blivande fältarkeologer medan han hade den delen av livet färskt i minnet. Här är tio snabba punkter att tänka på. Tack Erik!
- Gå med i A-kassan. Grävsäsongen slutar oftast okt-nov och börjar igen i april. Däremellan behöver man ngn form av inkomst. A-kassan var min räddning. Dessutom är det solidariskt att gå med. När väl cheferna ringer i mars-april för att erbjuda grävjobb är det en stor fördel om du är tillgänglig omgående, vilket du kanske inte är om du arbetar någon annanstans.
- Körkort är mycket viktigt av flera anledningar, men framförallt handlar det om att kunna dela på bördan att köra i jobbet. Efter en lång arbetsdag är alla trötta och ingen vill skjutsa jämt.
- Var trevlig, kom alltid i tid och arbeta hårt. Kollegor som är ständigt försenade eller som maskar på jobbet är inte populärt när projekten är så pressade som dom är nuförtiden.
- Det är viktigt att kunna brygga kaffe. (skojar bara till hälften, och som det mesta i den här listan gäller det på alla jobb.)
- Det är viktigt att inte tacka nej till arbetsuppgifter, som att sköta inmätningen, profilritning, schakta, tvätta fynd, flottera makroprover osv. Våga fråga och att ta det säkra före det osäkra, men avstå aldrig arbetsuppgifter. Det är såklart superviktigt att be om hjälp om det känns som om arbetsuppgiften är för svår. Ingen förväntar sig att du ska kunna allt från början, däremot förväntas entusiasm och en vilja att lära/jobba.
- Den vanligaste arbetsuppgiften inom fältarkeologin är att snitta stolphål och gropar, dvs gräva ut dom till 50 % och rita profilen i skala 1:20 på mm-papper. Detta får inte ta för lång tid utan görs bäst med spade. Detta förväntas man kunna från dag 1. Varje arkeologiskt projekt har en undersökningsplan som projektledaren skrivit före fältstart. I den specificeras hur många anläggningar som kommer att hittas, och hur många procent som skall undersökas. På stora grävningar kan det handla om 100-tals och det förväntas att detta görs i rask takt. Detta är en typisk arbetsuppgift som är tråkig och slitsam, vilket är mycket viktigt att vara medveten om – alltså att vissa moment inom arkeologin får vara tråkiga och jobbiga.
- Föra fältanteckningar i anteckningsbok är otroligt viktigt, och då gäller det att skriva noggrant och alltid märka ut dagens datum.
- Aldrig klaga på vädret. Aldrig jobba utomhus när det åskar.
- Vara beredd på att prata med grävmaskinister, dumperförare, markägare etc. En grävmaskinist finns med på nästan alla utgrävningar och är ovärderlig. I rollen som arkeolog ska du säga till maskinisten dennes arbetsuppgifter och det är viktigt att kunna föra dialog vid t.ex. schaktning. Är maskinisten en sur gammal gubbe som ”alltid vet bäst” är detta inte alltid så lätt. Men det är de facto arkeologen som bestämmer på utgrävningen. Det gäller att inte bli mästrande och för akademisk i sitt tilltal. Oftast är maskinister väldigt intresserade av arkeologi och det är bra att inkludera dom i det snacket också.
- Den viktigaste egenskapen är att kunna arbeta snabbt och noggrant. (tyvärr, detta är också den största utmaningen när man är ny)
Jag minns en praktikant som var med när vi grävde röjningsrösen. Första uppgiften var att torva av rösena (typisk tråkig arbetsuppgift). Hen ville då inte använda ngt redskap (fråga mig inte varför), men heller inte handskar (fråga mig inte varför), utan ville dra av grästuvorna med sina bara händer. Naturligtvis tog detta en evighet. Don’t be like that praktikant.
Detta var vad jag kunde komma på nu, men det finns säkert mer att säga. Olika arkeologer har ju såklart olika uppfattning om vad som är viktigt. En annan kanske inte skulle hålla med mig på vissa punkter, och lägga till sånt som jag inte tänkt på här.
Lycka till med fältlivet! /Erik